Kategorier
Recension - Tony Robbins: I am not your guru - GROW magazine
Recension Film - Tony Robbins: I am not your guru, A Date with Destiny
Tony Robbins, I am not your guru, film, A Date with Destiny, recension, event
18236
post-template-default,single,single-post,postid-18236,single-format-video,ajax_fade,page_not_loaded,,side_area_uncovered_from_content,qode-content-sidebar-responsive,columns-3,qode-theme-ver-12.1,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-4.11.2.1,vc_responsive
REDAKTÖREN BLOGGAR

Recension – Tony Robbins: I am not your guru

Recension – Tony Robbins: I am not your guru

På DATE MED ÖDET och TONY ROBBINS – A Date with Destiny

”Varför var du självmordsbenägen?”
En djup suck. Killen Tony Robbins ställer frågan till framför de över 2000 deltagarna i eventet A Date with Destiny tittar förbi mikrofonen han håller i handen. Stirrar koncentrerat ner i golvet och suckar. Tar sats. Så, med gråt i rösten, försöker han berätta.
”Varför hatar du dig själv?” Nästa fråga kommer snabbt. Bestämt. Nästan hårt.
Killen andas tungt, börjar irra med blicken. Vet inte riktigt vad han ska svara.
”Är det dom röda skorna?”
”… Va …?”
Killen ser handfallen ut, vaggar lite med kroppen men nu tittar han rakt på Robbins och man ser att hans tankar skiftat fokus. Från honom själv till Robbins.
Robbins pekar ner mot killens fötter: ”Är det dom röda skorna?”, upprepar han med samma bestämda tonfall medan kameran zoomar in killens röda träningsskor. De ser helt nya ut.
Killen tittar ner, så på Robbins. Gapar lite med munnen, totalt förvirrad.
”Nää …?”
Robbins tar ett steg fram mot honom. ”Säkert? För dom är jävligt röda!”
Folk börjar skratta, Robbins blick har ändrats från att ha varit på gränsen till avståndstagande till att bli skämtsam. Killen förstår att han skojar och börjar också le. Och nu tittar han rakt in i Robbins ögon.
”Le inte så där. Du sabbar ju alltihop! Om du ler så där mycket då vill du säkert stanna”, säger Robbins nu med mjuk röst och klappar honom kärleksfullt på kinden.
Kontakten är etablerad.

Och samtalet börjar med Robbins kloka ord. Men samtalet är inte bara en kommunikation med ord utan också en kommunikation utöver själva orden.

”Can you feel me?”, frågar Robbins.
”Yes, I do”, svarar killen och hans ansiktsuttryck är nu helt förvandlat. Förvirringen har släppt, han ser avslappnad ut, ser ut att ha vuxit på bara några minuter. Och han skrattar åt Robbins avväpnande, och något grova, skämt, medvetet tillagda för att ”skruva till” situationen.
Robbins ger honom en stor, varm kram. Killen skakar av gråt, möjligen av befrielse? Och blir sedan överöst med kramar av de övriga deltagarna som efter det lyfter honom så han svävar runt i rummet på deras uppsträckta armar.

Så börjar filmen Tony Robbins: I am not your guru som följer eventet A Date with Destiny 2014, ett megaevent som Tony Robbins ger varje år på Boca Raton Resort, Palm Springs, i Florida. Ett sex dagars långt seminarium, eller workshop, där Robbins står på scenen mellan 10 till 12 timmar i sträck. I princip. Under hela eventet. Det här var hans 25:e. Namnet A Date with Destiny ger en hint om vad det hela handlar om – syftet är att ge deltagarna en breakthrough, att de ska komma fram till sin uppgift i livet, få rätt på vilka de verkligen är och vad som är betydelsefullt i deras liv just nu. Se trailern till  I am not your guru – här.

En vecka av känslomässig hårdträning och inget fånigt seminarium om positivt tänkande. Så presenterar Robbins de sex dagarna och i filmen följer vi eventet dag för dag. Och visst är det mycket känslor. Det är omöjligt att inte att inte bli berörd. Inte minst av deltagarnas levnadsberättelser.

Vad filmen gett mig?

The Crew – Tony Robbins är ett begrepp och man tänker kanske inte på alla som finns bakom honom, hans crew. De får ett, om än något diffust, ansikte här. Det krävs mycket för att hålla event för över 2000 människor, event där känslor sätts i svallning. Känslor som kan visa sig okontrollerbara särskilt om det gäller personer har med sig trauman, är labila eller självmordsbenägna. Som killen i inledningen. Filmen berör detta och hur hans crew förbereder sig för eventuella situationer. Man håller koll på olika sätt, helt enkelt.

Hur Robbins kommunicerar – Intressant är att se hur Robbins kommunicerar med dem som vill komma tillrätta med sina problem, inte bara verbalt utan också känslomässigt och kroppsligt med avstånd och närhet, med blicken, hur han blandar allvar, ibland stränghet för hans frågor är tuffa, med kärleksfullhet. Och hur han använder humor, hur han ”vrider till”, helt medvetet, för att ruska om, avväpna, ge avtryck. Också med ordval och anspelningar som för vissa är chockerande. Det är kort sagt en hel del fuck och fuckin’. Helt medvetet. Som ett slags psykologiskt spel för att få folk att öppna sig. Imponerande är hur han snabbt kommer under ytan, till kärnan av ett problem, med ett par frågor. Hur han avläser personer. Och hur han skapar tillit, ett ”personligt rum”, i en lokal med 2000 personer. Han går på intuition, säger han i filmen. Han ”dansar” med den han talar med, de som vill ha perspektiv och hitta sin riktning i tillvaron.
Han älskar verkligen det han gör, det som blivit hans mission i livet, vilket märks. Han trivs och det han gör är hans livsluft. Det smittar av sig. Sin egen person, som han för övrigt tonar ner, tar han som ett exempel på hur man kan skapa sig själv ur en problematisk barndom. Om den inte hade varit det hade han inte blivit den han är idag säger han. Problem får oss att växa, ditt problem är din gåva och du ska använda den. Du har ansvar för ditt eget liv. Ingen annan. Det är ett av filmens budskap.

Väckelsemöte – Jag kommer på mig själv att tänka på väckelsemöten flera gånger under filmen. Inte för att Robbins på något sätt beter sig som en väckelsepredikant, eller den bild jag har av en sådan, men det hela handlar om omvändelse och helande om än inte i en religiös bemärkelse. Inom väckelsen är målet frälsning och helbrägdagörelse genom religionen. På A Date with Destiny är målet helande och omvändelse genom att hitta sitt sanna jag. Omvändelse och frälsning, helande och helbrägdagörelse. Ord som ligger varandra nära. Men – är det något fel i det?

Vad jag saknar i filmen?

Varaktiga förändringar – Hur man på några minuter kan få människor att göra varaktiga förändringar, det är det filmen egentligen vill visa. Men får vi svar på det? Nej, inte riktigt. Och då gäller det ordet varaktiga. För det får vi inte veta särskilt mycket om. I eftertexten tar man upp hur de deltagare som fått utrymme i filmen gått vidare men tidsperspektivet här är nog ganska så kort. Killen i inledningsscenen, till exempel, åkte tillbaka hem till Berlin och började en utbildning till livs- och businesscoach. Det skulle vara intressant att veta mer om hur det gått för honom. Till exempel.
Vi vet nog alla hur man har varit på en kurs eller workshop och kommit tillbaka hem fylld av ny energi till förändring. Men så kommer vardagen in och sakta men säkert kommer gamla vanor tillbaka. Man behöver ganska så mycket mer än en stark upplevelse för att göra och upprätthålla varaktiga förändringar särskilt när livet känns motigt. För visst gör det det ibland. Men vad vet jag, det kanske är annorlunda om man träffat Tony Robbins. Då kanske några minuters samtal ger förändringar som varar. Men det vet bara de som träffat honom. Jag har det inte.

Bakom den känslomässiga kulissen – Filmen, en dokumentärfilm från Netflix, har ambitionen att skildra verkligheten bakom eventets kulisser. Vilket den också gör på sitt sätt. Men man kommer inte riktigt in bland kulisserna. Det är som att en kuliss hela tiden visas upp. En känslomässig kuliss som man aldrig riktigt kommer förbi, som man grips och blir djupt berörd av – javisst, tårarna flödar, för hur kan man annars uppleva de starka livsberättelserna och den synbara förvandlingen man får ta del av? Men jag skulle nog vilja se eventet mot fler kulisser – komma hans crew lite närmare och de som inte får en breakthrough, hur tänker de? Bland annat.

Rating 3 Stars

Varför man ska se filmen?

Förutsatt att man är intresserad av Tony Robbins så är filmen intressant att se som en, om än ytlig, skildring av själva eventet men framför allt är det Tony Robbins in action som är filmens stora behållning. Att se hur han arbetar. Men det finns det också tonvis av andra filmer om till exempel på youtube. Inte så välregisserade och väl filmade kanske men har man inte sett dem så kan man börja med några där. Eller se den här videon från TED – Why we do what we do – visserligen 10 år gammal men den står sig väl där han talar om känslornas betydelse för våra handlingar. Om man inte har Netflix kan alltså  I am not your guru och A Date with Destiny vänta ett tag. Robbins och hans budskap kan man hitta på andra håll på nätet.

Tony Robbins, coachen med rockstatus –  the Communicator, som kallar sig the Why-guy och sysslar med praktisk psykologi.

— Filmen Tony Robbins: I am not your guru har visas på Netflix sedan i sommaren 2016 och är producerad av Joe Berlinger, Emmyprisad dokumentärfilmare som också själv deltagit i A Date with Destiny och som bland annat gjort filmen om Metallica – Metallica, Some Kind of Monster.

Recensionerna i amerikansk press av I am not your guru var för övrigt ljumma – som den här i New York Times.

 

Lena W ≅

Tags:
No Comments

Post A Comment